Pramoedya Ananta Toer

Från AllaTidersKlassiker-wiki

(Skillnad mellan versioner)
Hoppa till: navigering, sök
 
Rad 1: Rad 1:
-
==Om författaren:==
+
'''''Pramoedya Ananta Toer''''' levde åren 1925 till 2006. Han växte upp i Blora på Java och var äldst bland nio syskon. Familjen var starkt engagerad för Indonesiens självständighet. Pappan var en sträng man som arbetade som rektor på den skola där Toer själv gick i till och med han var 14 år, då han i stället började på en radioskola i Surabaya. 1942 försvann pappan, under den japanska ockupationen, och Toer fick då hjälpa mamman att ta hand om de åtta andra syskonen. När sedan även hans mamma dog, så blev Pramoedya Ananta Toers ansvar ännu större och han hade många olika typer av arbeten, för att kunna försörja sig och sina syskon. Bland annat jobbade han som kontorist, journalist och tobaksförsäljare. Toer som är Indonesiens mest kända författare utanför hemlandet är en i stort sett självlärd man.   
-
== Pramoedya Ananta Toer 1925 - 2006 ==
+
-
Pramoedya Ananta Toer växte upp i Blora på Java och var äldst bland nio syskon. Familjen var starkt engagerad för Indonesiens självständighet. Pappan var en sträng man som arbetade som rektor på den skola där Toer själv gick i till och med han var 14 år, då han i stället började på en radioskola i Surabaya. 1942 försvann pappan, under den japanska ockupationen, och Toer fick då hjälpa mamman att ta hand om de åtta andra syskonen. När sedan även hans mamma dog, så blev Pramoedya Ananta Toers ansvar ännu större och han hade många olika typer av arbeten, för att kunna försörja sig och sina syskon. Bland annat jobbade han som kontorist, journalist och tobaksförsäljare. Toer som är Indonesiens mest kända författare utanför hemlandet är en i stort sett självlärd man.   
+
Han arbetade också som redaktör på en tidning som engagerade sig mot kolonialmakten, för ett fritt Indonesien. Toer fängslades av den holländska kolonialmakten 1947 och det var i fängelset som han skrev sin första roman, ”Perburuan”, vilken kom ut 1950. Den handlade om hur viktigt det var att Indonesien gjorde sig av med kolonialmakten. Efter Indonesiens självständighet fortsatte Toer att engagera sig politiskt genom Lekra, en vänsterinriktad kulturorganisation och även som redaktör för Lentera, en vänstertidskrift. Efter Suhartos USA-stödda statskupp 1965 satt Toer i fängelset Buru under 15 år pga av kommunistsympatier och den forskning han bedrev. Forskningsarbetet liksom hans bibliotek brändes i samband med att han själv greps och misshandlades av militärpolisen. Förhållandena i Buru-fängelset var förskräckliga. Om fångarna inte själva lyckades fånga insekter och råttor att äta, så fick de svälta ihjäl. På grund av internationella protester släpptes Toer ur fängelset 1979. Men han blev inte en fri man, utan fram till regimen föll 20 år senare, fick han sitta i husarrest. 1988 fick Pramoedya Ananta Toer PEN’s Freedom to Write-pris  
Han arbetade också som redaktör på en tidning som engagerade sig mot kolonialmakten, för ett fritt Indonesien. Toer fängslades av den holländska kolonialmakten 1947 och det var i fängelset som han skrev sin första roman, ”Perburuan”, vilken kom ut 1950. Den handlade om hur viktigt det var att Indonesien gjorde sig av med kolonialmakten. Efter Indonesiens självständighet fortsatte Toer att engagera sig politiskt genom Lekra, en vänsterinriktad kulturorganisation och även som redaktör för Lentera, en vänstertidskrift. Efter Suhartos USA-stödda statskupp 1965 satt Toer i fängelset Buru under 15 år pga av kommunistsympatier och den forskning han bedrev. Forskningsarbetet liksom hans bibliotek brändes i samband med att han själv greps och misshandlades av militärpolisen. Förhållandena i Buru-fängelset var förskräckliga. Om fångarna inte själva lyckades fånga insekter och råttor att äta, så fick de svälta ihjäl. På grund av internationella protester släpptes Toer ur fängelset 1979. Men han blev inte en fri man, utan fram till regimen föll 20 år senare, fick han sitta i husarrest. 1988 fick Pramoedya Ananta Toer PEN’s Freedom to Write-pris  

Nuvarande version från 29 december 2011 kl. 14.45

Pramoedya Ananta Toer levde åren 1925 till 2006. Han växte upp i Blora på Java och var äldst bland nio syskon. Familjen var starkt engagerad för Indonesiens självständighet. Pappan var en sträng man som arbetade som rektor på den skola där Toer själv gick i till och med han var 14 år, då han i stället började på en radioskola i Surabaya. 1942 försvann pappan, under den japanska ockupationen, och Toer fick då hjälpa mamman att ta hand om de åtta andra syskonen. När sedan även hans mamma dog, så blev Pramoedya Ananta Toers ansvar ännu större och han hade många olika typer av arbeten, för att kunna försörja sig och sina syskon. Bland annat jobbade han som kontorist, journalist och tobaksförsäljare. Toer som är Indonesiens mest kända författare utanför hemlandet är en i stort sett självlärd man.

Han arbetade också som redaktör på en tidning som engagerade sig mot kolonialmakten, för ett fritt Indonesien. Toer fängslades av den holländska kolonialmakten 1947 och det var i fängelset som han skrev sin första roman, ”Perburuan”, vilken kom ut 1950. Den handlade om hur viktigt det var att Indonesien gjorde sig av med kolonialmakten. Efter Indonesiens självständighet fortsatte Toer att engagera sig politiskt genom Lekra, en vänsterinriktad kulturorganisation och även som redaktör för Lentera, en vänstertidskrift. Efter Suhartos USA-stödda statskupp 1965 satt Toer i fängelset Buru under 15 år pga av kommunistsympatier och den forskning han bedrev. Forskningsarbetet liksom hans bibliotek brändes i samband med att han själv greps och misshandlades av militärpolisen. Förhållandena i Buru-fängelset var förskräckliga. Om fångarna inte själva lyckades fånga insekter och råttor att äta, så fick de svälta ihjäl. På grund av internationella protester släpptes Toer ur fängelset 1979. Men han blev inte en fri man, utan fram till regimen föll 20 år senare, fick han sitta i husarrest. 1988 fick Pramoedya Ananta Toer PEN’s Freedom to Write-pris

Pramoedya Ananta Toer skrev totalt cirka 30 romaner och många noveller och även essäer och artiklar. Hans böcker kom ut på cirka 30 olika språk, men var förbjudna i Indonesien ända fram till 2001, då de kunde börja säljas fritt. Dessförinnan hade hans litteratur bara kunnat spridas i hemlighet.




Läs om boken Människornas jord

Personliga verktyg