Diskussion:Sjömannen som föll i onåd hos havet

Från AllaTidersKlassiker-wiki

Hoppa till: navigering, sök

När jag läser Sjömannen som föll i onåd hos havet är det inte mig som läsare jag tänker på, i stället är det författaren Mishima. Det är omöjligt att få honom ur huvudet! Jag föreställer mig att Mishima var ganska lik den unga huvudpersonen i boken och därför smälter de ofta ihop. Det ger boken en obehaglig verklighetsförankring. Kanske hade jag läst boken annorlunda om jag inte känt till författaren.

Vem var Mishima? (eller kort summering) Märks hans uppfattningar i boken? Hurdå i så fall? Bokens sista mening är ”Äran är en bitter brygd”, vad tror du menad med det? Tror du att du läst boken annorlunda om du känt till författaren? (eller tvärt om?)

Alice Härdin


Tankar om boken från några lärare som deltog i Mediotekets kurs, Starka läsare

Var det något speciellt som du gillade i den här boken? Känsligheten, ödmjukheten och tydligheten som då och då skymtar fram i gestaltning av små vardagligheter och i miljöskildringen. Allt, det är en bok som grep tag och som jag läste slut i ett nafs. En bok som jag behöver läsa igen och samtala med andra om. Den är spännande, som läsare får du tillgång till en annan kultur och världsuppfattning. Språket är rikt utan att jag störs på långa miljöbeskrivningar ( vilket jag brukar) . Den lämnar ingen oberörd. Lisa Boken hade en spännande uppbyggnad, nästan som en thriller. Pojkarnas hat mot fäder gjorde mig nyfiken. Också att jag som läsare finner sonen så osympatisk. Det var märkligt hur hon/ modern beskriver sitt hat mot sin välbeställda kund.Jag gillar det överraskande med hur jag som läsare uppfattar boken./Susanna Jag tycker mycket om hans språk. Han använder sig mkt av ett målande bildspråk så jag kan lätt göra mina egna bilder av det som han beskriver. Jag gillar han formuleringar ex s.75 jfr mellan deras avsked och missfärgningen i ett äpple efter en tugga./ Anne-marie

Jag håller med Anne-marie. Språket gjorde så att läsaren fanns med in rummet med pojken när han smygtittade på mamman. Jag läste den på tunnelbanan och allt annat ljud försvann. Jag var in i boken. /Janna


Jag tycker mycket om miljöbeskrivningarna och språket som jag upplever som målande, nyanserat och träffsäkert.Det blir för mig lite oväntat eftersom jag precis som någon annan nämnt inte skulle ha läst boken utan att ha fått den rekommenderad. Jag gillar t ex formuleringen:"Ett par strumpor låg i en hög intill sybågen. Den sällsamma föreningen mellan tunn nylon och soffans damstklädsel gav rummet en upphetsande karaktär." Tråden i berättelsen höll mig fången och jag önskar att jag inte haft så mycket annat (jobbet:)) att jag haft mer tid att njuta av den. /Ann-Charlotte Jonas Hassen Khemiri talade så intressant om böcker där "ord korsar gränser". Det gjorde den här boken för mig på flera sätt. Ordens kraft och dess starka bildspråk korsade gränsen för olika sinnesstämningar - från distans till stark, nästan fysisk motvilja. Jag undrar även om det var ett typiskt japanskt i hans sätt att beskriva personer och händelser. Här kan man kanske tala om att korsa kulturella gränser. Jag tyckte mycket om boken. /Christina


Var det något du inte tyckte om? Stöts bort av det svulstiga, högspända och, som jag upplever det, ganska sorgligt patetiska inslaget (även om det på sitt sätt är ganska fascinerande). Jag önskar att jag inte läst förordet först, det färgade läsupplevsen. Om vi inte haft med denna bok i kursen så skulle jag aldrig ha valt att läsa den efter att ha läst förordet. Tyvärr för mig så undvikar jag ofta att ta del av författare som förespråkar andra världen med livet och speciellt en som vill återupprätta det japanska kejsardömets krigarära. Jag har svårt med våld och satt hela tiden på helspänn inför när det oundvikliga skulle komma. Lisa Vilken obehaglig bok! Iskall och preciös. I och för sig igenkännliga teman som tonårsuppror, missnöje med föräldrar och kritik mot en västerländsk livsstil. Trots att jag inte läste förordet förrän efteråt ligger Mishimas seppuku som ett filter över hela min läsupplevelse. Ebba, Medioteket Jag fick samma känslan av hjälplöshet som jag får när jag läsar om tonåringar som dödar tonåringar utan anledning...det bara hände. Meningslös våld! Elakhet! /Janna Jag tycker illa om råheten i episoden där de flår katten men jag gillar den också. Skräckblandad förtjusning!Ann-Charlotte

Vi upplever boken som bitvis seg och har svårt att se hur den ska fånga en större grupp elever i t.ex. år 9./Terese och Charlotta



Något som du undrar över eller som var svårt att förstå? Förundras av svängningarna och spänningen som uppstår mellan det enkelt vackra och det högspänt svulstiga. Jag tänker mig att författaren är den unga pojken, Noboru samtidigt som jag tycker att jag som läsare får mest sympati för offren, sjömannen och mamman. Varför har författaren lagt upp det så? Eller är det bara jag som tänker att boken skall vara en partsinlaga för att locka över själar till ideologin? Lisa Vilken läsning ska jag göra med tonåringar? Tonårsupproret tar sig, föräldrakritken och upproret tar sig orimligt grymma proportioner. Eller är det bara en persons inverkan(Chefen) på gänget som får det omöjliga att inträffa. Jag kan inte låta bli att tänka på hur liknande pakter inom gäng idag skulle kunna spåra ur. Men det är klart att man även funderar över Mishimas ställningstagande och nationalisterna finns ju även idag./Ann-Charlotte Det fanns två citat från boken som jag går och tänka mycket på " Acts of juveniles less than fourteen years of age are not punishable by law" och "There is no such thing as a good father because the role itself is bad...They stand in the way of our progress while they burden us with their inferiority complexes, and their unrealized aspirations and resentments, and their ideals, and the weaknesses they've never told anyone about..." Lite för nära sanning?/Janna Varför är Nobouro inlåst på sitt rum, både i början och senare i boken? Anar Fusako vad Nobouro håller på med?/Charlotta och Terese

Upptäckte du några mönster? De här killarnas komplicerade och konfliktfyllda förhållande till sina fäder och deras svårighet att hantera vardaglighet, ödmjukhet och värme - speciellt från en man/fadersfigur. Så sorgligt.... Äran, även om det var förbehållet männen i berättelsen.Lisa

Personliga verktyg